minkarlek

Jag känner att ja måste rensa mina tankar, allt ifrån ingenting och någonting. Vart tog allt vägen? De bara ramla ned som ett stenblock från ett berg, varför har du så svårt att förstå mig, du kan inte förklara dig du ber om ursäkt men gör om samma sak, du lever på en gräns att mista ditt allt du en gång skapat är de värt det tycker du? Du är inget barn längre du kan inte leva i andras axlar hela livet, varför gör du såhär? Ser du inte ditt egna fel, ser du inte att de inte är okej att göra som du gör? Du klarar dig inte med en och samma du måste alltid ha bekräftelse på att folk fortfarande slänger blickar och komplimanger till dig. Är du rädd för att bli gammal? I din ålder har man familj så varför då slänga bort de som en papperslapp? Du skadar ju oss två eller rättare sagt tre som alltid funnits där för dig hjälpt dig upp tagit i dina svaga armar och ryckt upp dig, varför är du så Otacksamm? Jag tror dig inte längre, jag tror inte på ett ord som kommer ifrån dig jag tror på mina känslor och föraningar . Ja blir äcklad faktiskt, jag kan inte hjälpa dig längre jag har alltid fått klara mig själv med stöd jag offrade mitt eget liv för dig men du har inte gett något tillbaka . Skärp till dig du borde vara tacksam du är min bästa vän efter min högsta bästa vän. Jag älskar dig men gör du detsamma? Den frågan förblir svart.